Vem Är Det Som Bromsar Och Vem Är Det Som Skjuter På ?
Sid 1 Vem Är Det Som Bromsar? (1) Myterna Om Sig Själv Var Ska Vi Börja? Sch - Säg Inte Som Det Är! Det Måste Vara Roligt Att Göra Revolution	Sid 2 Arbetet Börjar Ensam I Den Stora Bussen En Framtida Vision Av En Skyddslös Kommunikation 2 + 2 = 5 Vem Är Det Som Bromsar? (2)

Vem är det som bromsar? (Del 1.) Vem är det som bromsar och vem är det som skjuter på vem är det som sitter i bak- sätet med armarna i kors och tittar på är du öppen för självkritik har du glädjen kvar ändå kan du skilja på det inre och det yttre förtrycket det är det jag håller på - och söker svaren på. Han var villig att låta sej förtryckas han ville inte veta vem han var han tog jobbet som knark för att slippa tänka efter och han tyckte det var jäkligt bra Hon talade så högt om frigjordhet hon älskade sin egen röst men hon blev alldeles låst om det kom in en tjej som råkade ha lite större bröst För mej handlar det om att försöka förstå det inre i förhållande till det yttre och samma väg tillbaka igen i en aldrig avbruten dialog Hon skrev böcker om etablissemanget och blev berömd så det var inte riktigt klokt nästan själv ett offer för alltihopa det hon kritiserade i sin bok Han har färdiga teorier om hur vi ska lära oss lyssna på varann men om någon opponerar sej blir han så förbannad - och så bara sticker han! text: Robert Broberg (det är så lätt att man fastnar i) Myterna om sej själv Det är så lätt att man fastnar i myterna om sej själv man går runt belastad ifrån morgon till kväll i gamla inkörda roller och mönster som man vant sej vid man orkar inte hela tiden sätta frågetecken med vad man gör med sin tid Men ååå... vad himlen är blå sjunger dom i P3 där i hörnet som står på och du kan sväva bort men inom kort är du tillbaks igen... Det är ju så svårt att rucka på låsningarna i sej själv man går runt och juckar ifrån morgon till kväll i gamla inkörda fack och rutor som man kärleksfullt hänvisats till man kan inte längre vara riktigt säker på vad man själv innerst innne vill Det är så svårt att krossa fördomarna i sej själv man går runt och låssas ifrån morgon till kväll med intränade reflexer man nästan fastnat i i ett par jätte tajta brallor går man runt och försöker verka jättefri Men ååå... vad himlen är blå sjunger dom i TV:n där i hörnet som står på och du kan sväva bort men inom kort är du tillbaks igen... Det är så lätt att man fastnar i myterna om sej själv... text: Robert Broberg Var ska vi börja ? Var ska vi börja, var ska vi börja när vi vill förändra vår värld hur ska vi ändra, hur ska vi ändra kompassriktningen för vår färd Skall vi tala om systemet först eller känslorna vem styr vad, vilket kommer först vem får stillat sin hunger och vem får släckt sin törst... Först måste vi göra oss av med den dubbelmoral vi har där den offentliga handen ger vad den privata taŽr... SeŽn måste vi återupprätta förtroendet för dom vi valt så att vi slipper svälja dom lögner vi hittils svalt... Kyrkans roll måste frigöras från skam- och skuldkomplex så att vi inte under syndabekännelser alldeles knäcks... Vi måste ompröva kärleksbegreppet så att vår ensamhet kan komma fram så att man slipper gå runt förälskad men misstänksam... Det finns ingenting fixt och färdigt som du bara kan ta till du måste också själv ta reda på vem du är och vart du vill... Först då kan vi börja, då kan vi börja med att förändra vår värld seŽn kan vi ändra, seŽn kan vi ändra kompassriktningen för vår färd text: Robert Broberg Sch - Säg inte som det är ! Sch - säg inte som deŽ eŽ Sch - inte nu när alla dom eŽ meŽ håll folk omedvetna om vad deŽ eŽ som brukar ske bakom deŽ - som synes ske! Säg dom att allting e okey att dom absolut inte har någon anledning att gå runt och oroa sej i det fallet kan dom lita helt och hållet på polisen och mej och jag brukar väl aldrig fara med osanning, säg? Sch - säg inte som deŽ eŽ Sch - inte nu när hon eŽ meŽ Säg henne att hon kan skriva vad hon vill så länge hon inte luskar reda på nåŽtt som hör kulissen till då är det klart att vår vaktapparat inte kan sitta still men så länge hon skriver om kändisar och annat tjaffs kan hon i stort sett skriva vad hon vill Sch - säg inte som deŽ eŽ Sch - inte nu när barnen eŽ meŽ Säg dom att dom har sin frihet kvar och på alla sina frågor har dom fått absolut ärliga svar det är en komplicerad maktapparat den vi har och det är kanske inte meningen att den ska kunna förstås av alla och envar Sch - säg inte som deŽ eŽ Sch - inte nu när han eŽ meŽ Säg honom han får förhålla sej objektiv och inte rota så förbannat och vara så väldigt negativ utan istället lugnt och stilla invänta våra besked och direktiv vi är ju ändå dom enda som kan se det här i sitt enda rätta perspektiv Sch - säg inte som deŽ eŽ Sch - inte nu när alla dom eŽ meŽ Säg dom att allt är bara bra säg dom att allt är precis som det ska va nån form av förtroende för regeringen det måste man väl ändå ha och vi avgör själva om vi handlar demokratiskt - Ja! Sch - säg inte som deŽ eŽ text: Robert Broberg Det måste få vara roligt att göra revolution Det måste få vara roligt att gör revolution det måste kännas skönt att ta av sej förklädnaden och bli en hel och ny och fri person det måste kännas fint att hitta tryggheten i sej själv och inte som nu i en massa döda prylar runt omkring sej man ska ha för en million Men tro för den skull inte att jag går runt och garvar det är allvarligt nog som det är men det är den glädjen i en ny och öppnare tid som leder mej, den måste komma med Men det blir ingen dans på rosor och många kommer att få det jäkligt svårt men det är just då som vi behöver den - glädjen när det känns som allra mest fastlåst och hårt Glädjen över att alla en gång ska få det bra, alltså även jag lyckan över att kunna känna sej fri för att dom andra också är fria, är det inte så vi har sagt att vi ska ha det är det inte det vi menar när vi talar om det här är det inte så vi vill att det skall bli Det kan låta som jag tror att revolutionen är nåŽtt kul liksom att gå på en fest och det kan ligga någonting i det, för hittills har vi ju ägnat oss åt fyrkantiga slagord mest Med "döda prylar" menar jag en massa kommersialiserad verklighetsflykt som medicinska preparat, en Gud som kostar pengar och en massa annat tjusigt styggt skvalradio i för stora portioner kan aldrig vara riktigt bra men dom som aktivt håller på med det säger: "klart att en passiviserande ljudtapet, det ska vi ha!" Men får man inte leka och ge uttryck för dom känslor man har ja då har vi sett hur snett det blir och mot den auktoritära censurapparaten ställer jag mej kritisk, skeptisk, självklart negativ Men revolutionen står ju inte på något sätt ännu för dörren ty ännu är vi allt för få en majoritet behövs för att vi ska kunna klara det - och då! Det måste få vara roligt att göra revolution... text: Robert Broberg Arbetet Börjar (dagen efter den ideologiska disk. kvällen före) Arbetet börjar och du står ensam där vid din arbetsplats sömnen blev för kort maskinen startar, och alltihop det där som vi talade om igår, det känns så långt långt bort Du står ensam, splittrad och utan hopp om en förändring för denna vilsna värld men tillsammans så skulle vi ju ordna upp istället för att splittra oss på varsin vilsen färd Vad det ändå är svårt att få fram orden känns så aviga i munnen dom är så slitna man har använt dom i så olika sammanhang, innebörden tycks försvunnen Men det som menas, är att vi måste hjälpas åt tills att ingen längre skall stå där ensam utanför ett sätt kan vara, att kolla upp vem som tjänar på att vi sjunger var för sej istället för i kör Vi är många flera, som vill dela och vara med än dagens vinstsystem vågar släppa fram så vi sjunger det en gång till: Det här systemet ska vi ändra på så att dessa krafter kan få en chans att komma fram Vad det ändå är svårt att få fram orden känns så aviga i munnen dom är så slitna man har använt dom i så olika sammanhang, innebörden tycks försvunnen Men det som menas, kan vi hjälpas åt att lista ut om vi vill rucka på våra roller lite grann då kommer glädjen, och då syns meningen med att vi gör saker för och med varann Så när arbetet börjar står du inte ensam där vid din arbetsplats, som du kanske trott maskinen startar, och alltihop det där som vi talade om igår skall en gång bli gjort text: Robert Broberg Ensam I Den Stora Bussen Ensam i den stora bussen utan nån kontakt tummar på biljetten å e på min vakt tittar inte på den som sitter tätt intill jag tittar ut på gatorna på dom jag ej kan tala till Hon som sitter breve är jag skiträdd för tänk om hon får se att jag alldes nästan dör av längtan att få prata tänk om hon får se att jag alldeles ensam uti stora världen är Då kan hon börja skratta åt mej och allihop som sitter runtomkring kommer med pikar och elaka rop jag orkar inte bära den reaktionen som, - kanhända kommer mot mej, så jag håller mej undan dom... text: Robert Broberg 2+2=5 Två plus två blir fem i min skalle ibland och då är det lite svårt för jag vill gärna vara med och räkna ut hur vi ska kunna förändra samhället vårt men att addera fakta med känslor det går liksom inte alltid hem man glömmer gärna bort att i människornas inre två och två ibland blir fem Våra framtidsvisioner planeras med vinkel och linjal vid elitens bord dikteras olika riktlinjer och ideal men när man skall applicera dom på männskor kommer nånting liksom i kläm man glömmer gärna bort att i människornas inre två och två ibland blir fem Dom flesta har ett inbyggt behov av att bryta gamla konventioner från ett pip, ett skrik, ett -, ett ! till jättestora demonstrationer vad är det som gör att barnen lipar åt oss vuxna och seŽn lägger på en rem är det när vi glömmer att även dom små barnen ibland kan få två och två till att bli fem Jag menar att vi måste värna om vår frihet och vår integritet och det menar jag att vi kan göra när begreppet solidaritet blir verklighet i praktiken och vi har omskolat alla dem som vill styra efter en tabell där två och två aldrig kan bli fem Visst ska vi ha ett bättre system men det krävs regler och organisation men alla ska vara med och bestämma och förändra vår situation det får inte bli så att man säger: (att) det har bestämts fast ingen vet av vem för Big Brother kommer aldrig att ge tillåtelse till att två och två blir fem (men nu är det så att) två och två blir fem i min skalle ibland och då är det lite svårt för jag vill också vara med och räkna ut hur vi ska kunna förändra det här samhället vårt men att addera fakta med känslor det går liksom inte alltid hem man glömmer gärna bort att i människornas inre två och två ibland blir fem text: Robert Broberg Vem Är Det Som Bromsar? (del 2.) Det finns dom som gör sej kända utåt för att vara med och skjuta på men dom blir ofta så kära i sina teorier att dom står utanför och tittar på Hon skrattade och gjorde sej rolig över vad kvinnokampens målsättning var men koppla inte ihop det med sin leda över att gå hemm varje dag Det handlar ju om att inte friställa problemen och lösa dom intellektuellt (så där som man gärna gör) utan att uppleva dom känslomässigt också och samma väg tillbaks igen i en aldrig avbruten dialog Han gick ofta och blev förbannad över allt snack om medvetenhet men koppla inte ihop det med att han ofta blev arg över att känna en slags hopplöshet För att samhället skall kunna förändras så räcker det inte med att några få talar tjusigt om revolutionen i televisionen medan resten tittar på Så - är du med och bromsar är du med och skjuter på eller sitter du där i baksätet med armarna i kors och tittar på är du öppen för självkritik har du glädjen kvar ändå kan du skilja på det inre och det yttre förtrycket det är det jag håller på - och söker svaren på. text: Robert Broberg

Text-arkivet